Om några timmar är det den 27 mars och då fyller jag 25år.
När jag var 15 så trodde jag att den dag jag fyller 25 år då kommer jag ha allt i livet. Jag kommer ha ett jobb, en familj med man och barn, körkort, hund ja helt enkelt allt det där som man tror är meningen med livet.
Idag sitter jag här, studerande, visserligen till mitt drömyrke, utan man och barn lär det inte bli på många år till största del för att jag inte har någon att dela dem med, körkort har jag inte lyckats skaffa mig än, hund har jag inte råd och tid med. Ja, helt enkelt så har jag inget av det som jag trodde jag skulle ha den dag jag fyller 25. Men vad gör det?
Jag har påbörjat en förändring i livet som gör mig lycklig och som gör att jag sätter ett högre värde på mig själv. Jag ser mig själv med helt andra ögon än vad jag gjorde för bara ett år sedan. Och när jag nu väl kan börja älska mig själv så kanske någon annan också kan göra det. Jobb kommer jag få så småningom, om ca. två år om vi ska vara exakta. En vacker dag kommer även jag få barn, men det är inget som ska stressas fram, och med hjälp av operationen så kommer jag ha den energi och ork som krävs för att hänga med i ett (eller flera) barns tempo, körkort har jag satt upp som mål att ha innan jag är klar med utbildningen, så inom två år ska jag ha det. Den dag jag börjar arbeta ska jag skaffa mig en underbar hund.
Så nu sitter jag här, snart 25år gammal, och väljer att påstå att den dag jag fyller 30, då har jag kanske allt det som jag 15år gammal trodde jag skulle ha när jag blir 25. Bara framtiden kan avgöra vad som komma skall. Men fram tills dess ska jag bara fortsätta leva!
Det blev ett litet annorlunda inlägg ikväll, inget som kanske hör så mycket till operationen, men det är en del av mig och mina funderingar.
Idag sitter jag här, studerande, visserligen till mitt drömyrke, utan man och barn lär det inte bli på många år till största del för att jag inte har någon att dela dem med, körkort har jag inte lyckats skaffa mig än, hund har jag inte råd och tid med. Ja, helt enkelt så har jag inget av det som jag trodde jag skulle ha den dag jag fyller 25. Men vad gör det?
Jag har påbörjat en förändring i livet som gör mig lycklig och som gör att jag sätter ett högre värde på mig själv. Jag ser mig själv med helt andra ögon än vad jag gjorde för bara ett år sedan. Och när jag nu väl kan börja älska mig själv så kanske någon annan också kan göra det. Jobb kommer jag få så småningom, om ca. två år om vi ska vara exakta. En vacker dag kommer även jag få barn, men det är inget som ska stressas fram, och med hjälp av operationen så kommer jag ha den energi och ork som krävs för att hänga med i ett (eller flera) barns tempo, körkort har jag satt upp som mål att ha innan jag är klar med utbildningen, så inom två år ska jag ha det. Den dag jag börjar arbeta ska jag skaffa mig en underbar hund.
Så nu sitter jag här, snart 25år gammal, och väljer att påstå att den dag jag fyller 30, då har jag kanske allt det som jag 15år gammal trodde jag skulle ha när jag blir 25. Bara framtiden kan avgöra vad som komma skall. Men fram tills dess ska jag bara fortsätta leva!
Det blev ett litet annorlunda inlägg ikväll, inget som kanske hör så mycket till operationen, men det är en del av mig och mina funderingar.
Kommentera